Bok 47 klar   

Ja å så va man här, vid slutet. Ingen mer Sagan om Isfolket, denna Marigt Sandemo är unik i sin konst att trollbinda en vid varje bok på olika sätt.

Ingen bok är dålig "en mycket svår konst då man skriver en så lång serie som denna." Böckerna går som en bergodalbana, spänningen stiger och sen far man runt i en hisnande orgier av människor och väsen.

Man behöver dom lugna bitarna som finns, speciellt för att göra vissa nödvändiga saker som kallas vardagens arbete. Man är som Speedy Gonzales med andan i halsen, mat vad är det? Man vill bara tillbaka, för att få veta vad som händer sen. Hade man inte hundarna så skulle jag nog bara ha legat och läsa dygnet runt. :)

Så var du än är fru Sandemo, så ödemjukast bugar jag mig.

Så som ditt Isfolk bugade sig för dom stora. 

KRAM till alla där ute